Shibans Historia

I Japan har man funnit skelettrester av hundar som är snarlika dagens shibor. Dessa skelettrester har daterats till minst 7 000 till 8 000 år tillbaka. Shiban var till en början ingen enhetlig ras. Den bestod av närliggande varianter av hundar i olika delar av landet som användes till samma typ av arbete, d v s jakt på småvilt. Sedan urminnes tider har små hundar kallats shiba inu runt Nagano-bergen. En möjlig förklaring till namnet är den röda pälsfärgen som liknar bladen i snårskogen på hösten (snår, liten buske heter shiba på japanska). En annan troligare förklaring är att i äldre tider kallades alla små saker för shiba.

Från Shinshu-distriktet kom en variant av shiba, från Gifu-distriktet kom Mino-hundarna och från Tottori och Shimane-distrikten kom Sanin-hundarna. Dessa olika hundtyper smälte samman till det vi idag kallar shiba. Därför kan vi fortfarande urskilja olika typer inom rasen. Skillnader kan tex vara nosens längd, mer eller mindre markerat stop, eller olika röda färgnyanser.

Klubben för bevarandet av de japanska hundraserna Nihon Ken Hozonkai, kallat Nippo, grundades 1928. Dr Saito bildade klubben tillsammans med några goda vänner; Tatsuo Nakajo som var expert på Shinshu-shiban, Masayu Ishikawa som var expert på Mino/Gifu-shiban samt Mazuso Ozaki som koncentrerade sig på Sanin-shiban. Dessa män gjorde ett fantastiskt arbete med att leta efter och katalogisera hundar inom sina områden. Att etablera en standard för de japanska raserna var ett tidigt mål. Den 6:e november 1932 hölls den första nationella utställningen i Tokyo.

Efter andra världskriget hade antalet rasrena shibor decimerats betydligt. Under uppsikt av Nippo-organisationen restaurerades återigen shiban. Tio shibor nämns som de som har haft störst betydelse för att åter bygga upp stammen.

Det registreras ungefär 50 000 shibor per år i Japan (Japanska kennelklubben och Nippo tillsammans). Varje år hålls 42 lokala och 8 regionala Nippo-shower, samt en mycket stor nationell utställning som hålls under hösten.

Ras och rasklubb i Sverige

Sverige och Italien var de första länderna i Europa att föra in rasen. De första shiborna importerades till Sverige 1972 av Inga och Bror Carlsson, Manlötens kennel. Tikarna Akiwaka Hime och Sachijishi Hime anlände i maj och i december kom hanhundarna Maritsukio och Wakatake. I oktober 1973 föddes den första kullen shibavalpar efter Maritsukio och Akiwaka Hime, två röda hanar, Manlötens Bokai och Banzai samt två cremefärgade tikar, Beni My-Loo och Beni Yasmin. På den tiden var creme en tillåten färg. Beni My-Loo är mamma till Manlötens Tomodati, den tidens stora stjärna i utställningsringarna. Tomodati var fallen efter Benitama Of Yoshikensow, importerad från Japan 1977. Han lämnade 16 kullar med 42 registrerade valpar efter sig – dessa valpar utgjorde ca 25% av svenska shibabeståndet 1984.

Akiwaka Hime, Maritsukio och Wakatake fick stor betydelse i shibaaveln. Ättlingar efter dessa hundar finns än i dag. I takt med stigande intresse för rasen har ett flertal kennlar etablerat sig och idag finns det ca 30 aktiva uppfödare. Rasklubben uppmuntrar såväl nya som gamla uppfödare att gå SKKs uppfödarutbildning för att få en bra grund att verka utifrån som uppfödare.

Den svenska rasklubben för shiba, Shiba-No-Kai, bildades 1983 och har nu drygt 300 medlemmar och ingår I Svenska Spets- och Urhundsklubben (SSUK). Shiba No-Kai ger ut tidningen Shiban fyra gånger per år och anordnar årligen en officiell utställning samt en mängd aktiviteter för sina medlemmar tillsammans med de aktiva lokalavdelningarna runt om i landet.

Rasen i omvärlden

Ett livligt avelsutbyte har skett och sker fortfarande mellan uppfödare runt om i Europa. Under perioden 2010-2019 importerades 96 hundar och av dessa har hittills 47 hundar gått i avel, dock är många av de som importerades 2019 är ännu för unga för att gå i avel. Av de importer som används i avel kommer flest från Japan, följt av Norge, Nederländerna och Ryssland. Från Sverige har också shibor exporterats till olika länder runt om i världen. Vi hittar idag många hundar från olika länder och olika blodslinjer i den svenska aveln.